Nä, typ mest bara inget kaos alls. Hur lugnt som helst på min front, ligger framför datorn och käkar magnum mini med en sovande(!!) hund bredvid mig. Är numera även arbetslös, sista dagen på jobbet inföll i söndags.
Äh, nog äre lugnt, kan iaf i någon vecka till ha lite sommarlov och tänka att allt löser sig.
I november drar ju dessutom jag och mina coola vänner till Thailand om allt går som planerat och redan där har man ju köpt sig ett par månader till utan oro. Speaking of Thailand kommer mina päron hem därifrån på torsdag, ska bli kul att se hur bruna de är och höra om hur skönt de har haft det! Ska även bli kul att se om de har hittat nå snygga superäkta rayban pilotbrillor åt mig, och ge dem en kram eller två såklart.

I fredags blev det en sväng till umeå och brännbollsyran. Det var såklart sjukt roligt, trots att vädret var riktigt kasst. Men lite regn har väl aldrig skadat någon liksom? Det enda problem som egentligen skapades var att man automatiskt såg förjävlig ut i håret såfort man gick ut igenom dörren, och det är ju inget som har stoppat oss förr.

Blir det bättre än det här liksom? Allting är bara rätt på något sätt; en Fredrik Lindström i en extremt osmickrande vinkel, något slags misslyckat pudelrockarhår, skrämd uppsyn och stel kroppshållning som kommer fram till att kuka ur betyder ungefär kuka ur.
Jag dör!

Efter en mycket trevlig, och väldigt surrig kväll hos Carolina i Boden, som ledde till att vi inte återvände till Piteå förrän klockan tre på natten, kände jag och Frida bevisligen oss lite trötta.

Ska väl snart iväg och jobba. Vända en ren litegrann, hacka lite lök, servera och sånt.
Coolt.

På tal om ingenting har jag färgat håret. Blev lite less på att vara gingeraktig.
Nu är det ju inte alltid sådär tjorvigt (om än ofta), men palla kamma sig bara för att ta en bild liksom. (yeah, ganster!).

Idag var det fotbollsturnering för hela slanten. Som vanligt när det handlar om lag som är uppbyggda efter klasser ställer vi idioter i MP3 upp trots att vi inte har någon egentlig chans att vinna skiten. För att kompensera lite för det faktum att vi till största delen är kassa på sport kastar vi på oss diverse märkliga utstyrslar.
Idag var temat "Men vafan, var det inte undervattensfotboll!?" och vi såg därför ut ungefär såhär:


Riksmongot i våtdräkt är alltså jag..




Amanda och Erika levererar på plan.

Bilderna är stöldgods från Sandra.

Emma


Annika


Jossan

I lördags badade vi badtunna, grillade samt sänkte några vinglas eller tio. Det var såklart myspys och trevligt för hela slanten. Såhär snygga var dessutom brudarna i mitt sällskap, Sandra var också med, och snygg, men hon fastade tydligen inte på bild. Ingen dålig kväll alltså! Om än det här gänget kanske inte såg sådär superglada ut just vid fototillfället, får väl skylla på att vi var lite trötta efter badandet. Eller bara hungriga. Förmodligen det sistnämnda vid närmare eftertanke.. Kvällen fortsatte i alla fall rutinmässigt på kalles, det var dessutom säsongspremiär på cruisingen (inte för att jag riktigt fattar grejen med att köra fram och tillbaka på sundsgatan i hastighet typ 0,5km/h men, alla är vi olika eller något sånt).

Om ni är sugna på att bli riktigt jäkla besvikna på en film så kan ni gå och hyra "13".

Jag och Sandra skulle ta tag i det här med att skriva vår projektarbeterapport. Det går sådär som ni kanske förstår, jag sitter och skriver det här. Sandra tittar på en bild på en jättebrun och jätterynkig brud.

Valborgsmässoafton inledes, enligt vad man nästan kan kalla tradition numera, hos Isabelle.
Den fortsatte senare med kanalsimmet (där Amanda kom tvåa, duktig brud!) och Sjöbergs stuga.
En höjdpunkt var i alla fall maten, dock skulle man ju kanske vilja slå smartskaftet som hade stulit gasoltuben till grillen så att vi blev tvugna att panikköpa engångsgrillar av tveksam kvalité.. Som tur var hade vi ju grundat ganska rejält med våra småplock. Med rejält menar jag alltså att vi var nästintill proppmätta.

Igår hade vi välkommen hem-middag för Unn och Jimmy. Som vanligt när alltför många Lindström-Lundgrenare samlas på en och samma plats bryter ett mindre kaos ut. 
Efter kvällens slut hade jag, och resterande familjemedlemmar, i alla fall fått lära oss mycket nytt, bland annat att Jimmy ser ut som en t-rex, att krabbor fan i mig inte har ett särskilt underhållande liv och att Unn hatar, alltså, verkligen hatar, "Köppäbävisan". Hon blir alltså uppriktigt arg när någon sjunger den. Man kan riktigt se hur ilskan tränger sig igenom varenda liten por på henne när Jimmy betar av en vers eller två.
Det är nästan ett sjukligt hat skulle jag vilja påstå... Men, å andra sidan är det kanske förståeligt. Det är ju verkligen ingen höjdarlåt, i själva verket är den ju faktiskt jävligt irriterande när man tänker efter.

Hursomhelst var kvällen väldigt trevlig, "Köppäbävisan" till trots.